Att sjukvården kan göra mycket vet vi nog alla. Men det är nog inte förrän man själv är mitt upp i det som man inser hur imponerande det ändå är. Idag har vi kunnat se de första tecknen på att sonens stamcellstransplantation börjar att ge resultat. För en som är "lekman" så verkar det overkligt vad det egentligen är som händer i kroppen och vad som gör att saker och ting fungerar.
Tittade just på Skavland och professorn Hans Rosling, jag har hört honom förut på något seminarium han är väldigt spännande och intressant. När man hör hur hälso- och sjukvården utvecklats under åren och vad som händer runt om i världen så inser man att det har hänt och händer väldigt mycket bara på några årtionden. Man inser också att sjukvårdens utmaningar hela tiden förändras och att vi därför måste förändra vården utifrån detta. I media pågår just nu en debatt om hur många vårdplatser som är optimalt för det vi ska kunna säga att vi har en bra vård eller ej. Jag tror inte att det är så enkelt att vi kan gå in och räkna sängar på ett sjukhus och på så sätt bedöma om vi har en bra vård eller inte. Den bästa vården är kanske den som ges hemma istället? Eller den vård som vi inte behöver alls efter som vi har varit duktiga på att förebygga sjukdom och ohälsa.
Hälso- och sjukvårdens panorama kommer alltid att förändras, det gäller att vi har medarbetare som klarar av ta tillvara på all kunskap som genereras och att också våga utmana och förändra vården hela tiden. Det gäller även oss som jobbar med sjukvårdspolitik - helt klart en stor utmaning för oss alla. Men jag kan bara konstatera att belöningen vården lyckas är värt det jobbet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar